Kjerringtorget
Tre handmålade diplom har jag omsorgsfullt packat in.
Varje år i mitten av augusti. I 25 år!!
Med adress ; Kjerringtorget; ”Årets Solsikkeprisvinnare”.
Jag säger bara en sak;
Åk till Nesbyen i Hallingdal! Norge.
Sista helgen i augusti.
Då är det nämligen Kjerringtorget.
Mitt inne i charmiga lilla Nesbyen.
Du kommer inte att tro dina ögon!
Hur i himmelens namn kan det finnas såå många kreativa, nyskapande hantverkare?
På en och samma plats?
Solsikkeprisen
Under varje Kjerringtorg delas det ut ett pris;
Solsikkeprisen
Till den som har med sig en produkt på torget som ”sticker ut”
Solsikkeprisvinnaren
I år var det Helene Skuterud, som stack av med det förnämliga priset och utmärkelsen. Grattis!
Ett väl förtjänt pris och precis i linje med Solsikkeprisens tre ledstjärnor;
- Solsikken inneholder mye energi
- Solsikken blir så høy, så at alle ser den
- Solsikken har mange frø i seg
Diplomet
Under alla år som Solsikkeprisen har delats ut har jag fått den stora, Äran att göra Diplomen.
I år fick jag även den stora äran att både få vara med i juryn, samt dela ut Diplomet!
Jag fick mitt eget Diplom! År 1999
Ja en mer chockad människa än lilla jag fanns nog inte på jordens yta,
sista helgen i augusti.
År 1999.
Jag hade personligen stor del och stort ansvar för själva Solsikke-prisen.
Det var alltid jag som i sista sekund väntade in
juryns svar på Årets Solsikkeprisvinnare.
Så fort jag fick namnet, på en lapp, så skrev jag egenhändigt vinnarens namn , på Diplomet.
Det var bara det att på lappen detta år;
Stod mitt eget namn!!!!..
Min utställning med akvarellerna
Mina älskade vänner hade nämligen; Mycket kärleksfullt, tvingat mig att göra en Utställning.
Och jag antog utmaningen.
- -Ja vi tänkte du kunde ha utställningen. På Kjerringtorget!
Efter att få motta ett Solsikkepris vågar man mer!
För det är något med det där;
Du behöver nämligen vara omgiven av människor som
Tror på Dig.
Som ser dig
och stöttar dig.
För, vi är ofta innerst inne rädda små barn som inte alltid äger tron på oss själva.
Tyvärr.
Vi förminskar oss. Och ställer till det för oss själva på alla sätt och vis.
Men, när någon ser dig på ett såhär dramatiskt sätt, så är det ju ett ofrånkomligt faktum att du börjar tro på dig själv och det produkt som du haft med dig till torget!
Det är ett faktum som återkommer år från år. Det är precis det Solsikkeprisvinnarna uttalar!
Nu, vågar jag tro på mig själv- tusan i mig:
Nu vågar jag!
Jippie och dubbelthurra för detta!
Stötta och uppmuntra varandra
Efter att jag själv så fullständigt oväntat fick ta emot mitt eget pris 1999, så har jag lärt mig enormt mycket.
Jag är oerhört tacksam för det stöd och den enorma feedback jag fick efter denna dag.
Och jag vet själv personligen hur mycket det betyder att få detta stöd och pris.
Varje år som jag ritar diplomen ( tre stycken är det faktiskt; Solsikkepriset och två Nominerade), så tänker jag väldigt
mycket på den kvinna som skall få Diplomet- men som ännu ej har den ringaste aning!
Det är en förtrollande tanke. Att någon grubblar och funderar. Någon stans i Norge.
- Skall jag våga?
- Är detta bra nog?
- Kanske är det till med en helt vild tanke och idé, som du kom på att producera?
För mig var det helt avgörande. Jag ägde inte tron på mig själv! Nej inte en enda sekund!
Så Lycka till vem du än är och vad du än tänker hitta på- Vilka drömmar du än drömmor om!
Och kom ihåg – Kanske finns det någon du kan stötta. Idag? Som du vet brinner för något. Men som Definitivt Inte Vågar.
Jag lovar dig; Stöd och uppmuntran kan Absolut, förflytta berg!
