Varför är inte jag en OS-deltagare?
tänkte jag, med ett sjutusan till Bubblande Gapskratt i huvudet på samma gång som jag gled ner i tv-fåtöljen, och kasta ett öga bort till grannens hus, där OS-bilder fladdra runt på hans tv-skärm. Eller varför vill jag inte ens, se? På OS ?
Jag försökte tänka ut vilken sportgren jag i så fall skulle deltagit i. Kanske Jazzbalett? (vilket är en fysisk aktivitet som jag gillat )
På min tv-skärm var det Nyhetsmorgon, och en överlycklig travtränare berätta att hans häst Maharaja hade sopat hem storvinsten.
– Vad är det som gör denna hästen till en oslagbar vinnare och Vad var det som gjorde att du visste, att du skulle satsa på Maharajah?, frågade reportern , medan jag spetsade öronen och tänkte på min parallell till varför jag inte var en OS-deltagare. Ok visserligen var det en häst men i alla fall!
Tränaren poängterade två viktiga saker;
1. Maharajah är född med dom fysiska förutsättningarna och
2. Maharajah har Viljan. OCH : Hästen Älskar ” Att T ä v l a” !
Vad är det då i mitt arv som skulle kunna göra mig till en OS-deltagare?
Har jag överhuvudtaget någon idrottsutövare? Elit-idrottare? OS-deltagare? Fotbollsdomare i min släkt?
Nääää… inte en enda en, men jag vet alldeles säkert att min pappa älskar att se, på fotboll!, samt att min älskade styvbrorsa Martin var en haj på att simma: Men Martin och jag är ju inte ens i släkt!
Men viljan då? Som Maharajah! Att tävla! Har jag den?
Är det något som tillsäger att jag är en bortglömd och förbisedd idrottsutövare på elitnivå? Är det någon idrottslärare i min barndomstid som fullkomligt struntade i att hänvisa mig till något idrottsförbund? Som han borde ha gjort?
Det finn bara ett svar på dessa frågor:
- Nej!
Morfar
Efter att ha tänkt en liten stund på denna udda och verklighetsfrämmande diskussion med mig själv kom jag att tänka på; Morfar!
Morfar och jag gick alltid långa promenader!
Runt omkring på Göteborgs gator, där han bodde. Vi speja i skyltfönster och gick runt och prata och hade det hur underbart som helst! Vi hamnade visserligen nästan varje gång på kondis efter promenaden. Och jag vet precis vad jag stolt har ärvt av min morfar;
Jag har absolut Viljan och Älskar ju att strosa runt på en liten försiktig promenad och sedan slinka in på ett på café och kondis!
