Om jag var en snöflinga!
Då skulle jag minsann försöka dala ner i en varm och trevligt välkomnande vante, och stolt lysa av glädje om någon förtjust ropa högt så det dåna:
– Titta! Titta det snöar! Äntligen ! Hurra!!
Om jag hade fått jobb som snöflinga
skulle jag ju inte en enda sekund självmant välja att landa framför någon som skrek och svor åt mig! Jag skulle inte ägna möjligheten en tanke ens! Jag skulle ju inte välja att hamna i en situation där jag blev föraktad! Nej aldrig aldrig i hela mitt liv! Aldrig någonsin. Som hatat mig innan jag ens landat!
Nej jag skulle frysa till is i mitt hjärta
om jag av misstag jag råkade dala ner i ett oönskat område. Då skulle jag definitivt försöka fly med vindens och kärlekens hjälp till en förskola, skolplats eller sakta sväva ner i en trädgård där jag förstod små barn lekte och trivdes. Där jag var väntad och välkommen.
Flyga långt bort!
Fast det som jag tror varit allra mest givande skulle ju vara om jag klarade flyga så långt bort som det tänkas kunde till ett främmande land! Jag skulle försökt av all min kraft att flyga iväg till ett område där jag var älskad och välkommen, där jag blev hundra procent uppskattad för att jag var; Speciell och Unik!. Ja det skulle nog vara min allra största dröm. Att mjukt landa framför ögonen på någon som hänfört välkomnade mig. Då skulle mitt hjärta visserligen smälta av lycka och glädje, men det skulle det vara värt.
Fast kanske allra bäst vore att känna sig till nytta och behövd! Då hade jag landat i OS! Vinter-OS 2014, mitt i slutspurten i någon tävling, eller kanske ännu bättre:
Lagt mig till rätta på marken så Tomten, kom fram med släden! Det kanske jag hade gillat allra bäst när jag tänker på saken! Att vara önskad, till nytta och helt oumbärlig!
