Nä du sa Huset, det va då betydligt bättre. Förr i tiden!
Huset muttra vidare, – Innan alla flytta. Nu är det så jädrans tyst, fortsatte huset och sucka. Tungt. – Det värsta är ändå; Ensamheten.
– Hmmm…. sa jag, och försökte pigga upp stämningen. – Kanske du rätt och slätt bara skulle behövt lite hjälp! Ändå. Sa jag och lät blicken glida runt.
– Hjälp, sa huset, och fnös. Jag?, sa huset och fnös. För andra gången. – Nej tack. Det är bäst. Så här.
– Hmmmm... mumla jag och försökte lista ut hur jag kunde få huset på bättre tankar, men förstod att jag också klampat på lite för fort.
Men du Huset: -Lite färg och nya köksluckor kan ju pigga upp!
ja Små. Enkla medel. Som kan pigga upp OERHÖRT MYCKET! I samma andedrag hade jag redan googlat på både:
Köksluckor.
Vårens färgkartor samt
Små enkla Tips för att enklast möjligt förnya; Köket .
Men jag kände på stämningen och konstaterade att detta var inte. En lösning. Så jag gled likt en katt ljudlöst över till nästa förslag, för nu kände jag att Möjligheterna köa inne i min skalle. Man är ju ändå Lösningsorienterad. Man vill ju hjälpa till. Han står ju ändå här och är Starkt Missnöjd Med Situationen.
Nu vet jag! En Elektriker då!
– Cha cha cha! Nu har jag lösningen! En elektriker! Så kan du få Spis. Facebook och känna den hemtrevliga doften av nystekta Våfflor!
– Nä. Nä. Nä. Nä. Nä. Har jag klarat mig i 200 år Utan. Så behöver jag ju inte det. Nu!
– Nej herre jisses! Förlåt! Nä sånn beroendeframkallande skit, klarar man sig ju Galant.- Utan, sa jag och svalde ilskan, – Nej sånna dumheter. Dessutom sparar du strömräkningen!
Men jag kunde ju bara inte hålla tyst:
– Men du! Hallå! Vad med en Snickare! Det finns ju så många pålitliga. Välutbildade. Nu för tiden, försökte jag medan jag kasta ett öga på golvet. Dom kan ju det här med att Restaurera. Ta vara på det gamla. Bara fräschar till. Lite försiktigt. Alltså INTE, ändra. Utan: Bevara!
– Nä men va fan! menar du att jag inte duger! Som jag är, röt Huset! Va? Aldrig i helvete att jag släpper in en sånn dåre.
– Ja. Nej. Jo. Det är ju du som bestämmer, svara jag med ett halvt öra öppet medan jag betrakta fönstren. Jag kände frustrationen bita mig i nacken, så styrkt av den känslan körde jag bara på och klämde lika gärna på med nästa tips.
-Jag förstår.. En Glasmästare då?, svara jag istället, utan att gå in på närmare dividerande. – Då slapp du både drag och damm. Det skulle väl vara käckt, sa jag med en inspiration nu på lika hög nivå som om jag både kunde filat naglarna och petat ut en matrest som satt sig fast mellan tänderna. Med en tandpetare. På samma gång.
Så blev det tyst. I en hel minut.
Jag ringer Glasmästaren, eller nej förresten. Skit i det!
– Man har ju sett grannens fönster ja, sa Huset och sken upp över hela fasaden. -Snygga. Välskötta. Gediget hantverk. Isolerade. Riktigt snajsigt! Det har man allt önskat sig!
Vad hände där! Tänkte jag tyst för mig själv, medan jag höll andan och fick tillbaka all. Energin. I ett enda Glädjeskutt!
– Vi kan beställa! Nu! Direkt!, och googla upp: Glasmästare. – Jag kollar på nätet. Med en gång. Någonstans får man ju börja. Och vikten av bra fönster kan ju inte nog poängteras nej.
Medan jag scrolla runt hör jag:
– Fast nej. Jag är nog nöjd. Ändå. Med dom jag har.
Medan jag stängde ner nätet, skratta jag högt: -Jaså du Huset! Nu förstår jag! Du är ju precis som mig!
Blyg
Rädd
Och hatar Förändringar.
